graviditet

dom säger att det är olika för varje graviditet och det är så sant.
har aldrig mått så illa som jag gör nu.
från morgon till kväll och nu börjar jag bli trött på det.
är överlycklig för bebisen men jösses vad dåligt jag mår.
klarar knappt av att äta något nu, det blir små mål hela tiden och jag mår dåligt minst 2 timmar efter. men men. är bra länge kvar så det är bara att hoppas på att man mår bättre snart.
och att det inte är så här hela graviditeten

oroliga

är i vecka 10 och hade en blödning i morses.
fick höra att det kunde va början till ett missfall men vänta och se.
jag hatar verkligen dom orden.
speciellt i detta tillfället.
ska man vänta och se om man får svinont i magen och börjar blöda som fasen.
våran bm sa att man ska åka in i god tid så man kanske kan förhindra missfallet men på sjukvårdsrådsgivningen så blev det vänta och se.
maken säger att huvudet flyger av av ren panik och jag är så orolig.
och så känner jag med:(
blödningen har avtagit så nu är det bara lite annat tjafs kvar men blir ju nervös pga missfallet i maj.
har hört från flera inklusivt min väldigt snälla svärmor att man kan blöda lite utan att det är missfall.
men blir ändå så nervös.
så nu håller vi tummarna på det bästa.
känner mig helt slut på alla sätt och vis och att jag skulle behöva vila men det kan jag inte göra innan nästa helg.
han min dotter nu tills på måndag sen ska jag jobba resten av veckan.
suck.
känner mig så slutkört pga allt krångel med ex,graviditet sen är jag bara allmänt trött.
vill bara lägga mig och sova en hel dag. skulle säkert klara det